Framtiden och baktiden och sånt.

De senaste veckorna som gått har jag funderat mycket på vad det är jag vill egentligen. Jag har gått i skolan i stort sett hela mitt liv och är färdig med det så kallade grundläggande. På gymnasiet gick jag barn- och fritidsprogrammet och det ångrar jag inte en minut av, det var tre av de bästa åren i mitt liv. På sätt och vis. Tror jag. Men jag är inte längre intresserad av att jobba inom det området. När jag var liten var det mycket djur, jag har alltid tyckt om djur. Jag ville bli veterinär. När jag var sju eller åtta år började jag rida och fastnade för det ganska fort. Jag slutade rida när jag var runt sexton, sjutton år för att skolan tog för mycket tid.
     I höstas när jag hade lov så hade jag lite svårt att sova en natt (visserligen som de flesta andra nätter, klockan är ändå kvart över tolv nu och jag har skola imorgon, skit också) så jag googlade runt på olika utbildningar i hopp om att hitta något som jag kanske eventuellt kunde vara åtminstone lite intresserad av. Jag snubblade in på en djurskötarutbildning på 42 veckor i Dingle. Tyckte att det verkade intressant så jag läste lite mer om det, sedan glömde jag bort det ett tag. Men nu de senaste veckorna har det dykt upp igen och jag har blivit mer och mer intresserad av det och tycker att det skulle vara både roligt, spännande och givande. Jag tror att en djurskötarutbildning är precis det jag vill göra just nu. Eller ja, jag ska väl gå färdigt på Helsjön först men efter det vill jag nog gå en djurskötarutbildning. Det tror jag.
     Något annat som jag verkligen vill är att börja med hästar igen. Så mycket att jag faktiskt har drömt om det åtminstone hälften av nätterna den senaste veckan. Det är något jag verkligen saknar nu, mer och mer, och det skulle vara så roligt att återuppta det. Förhoppningsvis skulle det kunna gå att slå ihop det med djurskötarutbildningen, vem vet? Kanske är det till och med vägen som leder till tillfrisknande. Man kan ju alltid hoppas.