Bekvämligheter

Tidigare ikväll när jag var ute och tog en liten del av min dagliga dos av frisk luft var det ganska kallt och blåsigt. Jag gillar inte riktigt av kombinationen av mörker, blåst och regn och kände mig därför väldigt obekväm och paranoid. Jag tittade lite snabbt på regnet i ljuset av gatlyktan och trodde för en stund att det var snö och kände mig avsevärt mycket lugnare. Som tur var så var det inte snö, jag tycker det fortfarande är för tidigt för det (and with that being said så kommer det antagligen snöa imorgon bara för att reta mig). Jag vet inte riktigt vad det är men det är något med att titta på fallande snö som gör mig lugn, trots att jag avskyr snö egentligen. Ur mitt perspektiv är snö bara blött, kallt och mest i vägen, men samtidigt är det något med det som gör att jag kan slappna av på sätt och vis. Jag antar att det är på samma sätt med vissa tankar och känslor. Många gånger kan jag känna mig väldigt bekväm i hur jag mår trots att det inte är ett stämningsläge jag skulle rekommendera. Andra gånger kan jag känna att jag vill ändra på allt, att jag vill må oförskämt bra men jag vet inte hur och då är det lättare att krypa ner i det där välbekanta hålet som jag möblerat, fixat i och pyntat i flera år. Emellanåt kan det faktiskt vara ett ganska trevligt hål att vara i.