Jag är och har alltid varit en väldigt känslig människa och visst kan det vara en bra sak, men i de allra flesta fall avskyr jag det. Ofta sätter det krokben för mig och får mig att reagera och agera på sätt som jag absolut inte vill, och med en hjärna som är överaktiv på helt fel saker så är det lätt att fastna i jobbiga känslor som är bekanta eller till och med välkända men inte riktigt välkomna. Och tänk att ett nej kan tackla en människa så otroligt hårt trots att man väntade sig det, visst är det konstigt? Något mer som är konstigt är att jag har en tendens att ljuga för folk som jag bryr mig om och tycker om för att de inte ska oroa sig, hur dum får man vara egentligen? Att det sedan inte alltid går så bra och att det finns de som faktiskt genomskådar mina dåliga lögner är en helt annan sak.
Jag vill ändå tacka de människor som åker med mig i min känslomässiga berg- och dalbana eller åtminstone står och väntar på mig medan jag åker den. Tack för att ni får mig att skratta, för att ni bryr er om mig, för att ni pratar med mig, för att ni hälsar på mig, för att ni bjuder hem mig, för att ni accepterar mig trots att jag är som jag är, för att ni ibland hjälper mig att förstå att jag kan och orkar mer än jag tror, för att ni låter mig vara en del i era liv, för att ni ställer upp och för att ni är så himla bra. Jag uppskattar er så förbaskat mycket! Ni är guld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar